Då var det över. Dörren stängdes bakom oss medan vi gick ut på gatan. Det var en typisk Dublin gata från 1700-talet, vi lade märke till mycket mer den här gången än på vägen hit. Husen var vackert utsmyckade med arkitektur och det doftade lite unket. Det regnade så klart.
Efter vårt möte med vår upplysningsförfattare har vi fått en helt annan förståelse för Ett anspråkslöst förslag. Swift tog emot oss med värme och var mer än stolt över att ha oss där. Vi satt mycket länge och lyssnade till hans förklaringar och åsikter runt texten. Vi var där länge och när det började bli sent började han att upprepa sig. Man märkte att han var en gammal man. En tanke som slog oss under middagen var att han var väldigt noga med att förklara tydligt från grunderna. Han berättade att under 1700-talet uppmärksammades människosynen mycket- alla är lika mycket värda. Dessa tankar skulle i sin tur leda till och vara en viktig grund för dagens demokrati. Han själv, så som många andra filosofer under 1700-talet var förespråkare för ett samhälle utan klasskillnader.
Upplysningen, 1700-talet, var en tidsepok där vetenskapsmän och filosofer inspirerade människor med nya idéer och ideal. Man ville skapa ett samhälle där alla har chansen att påverka. Ett samhälle med mer jämlikhet och mindre klasskillnader. Medan många litterära verk blev publicerade under denna tidsepok lade de flesta mer vikt på vetenskapliga verk med mer fakta och mindre fantasier. Man ville utveckla människans syn och introducera mer kunskap. Människor å andra sidan skulle förstå vad som föregick i omvärlden där alla skulle ha den kunskap de behövde för att bestämma! Verk baserade på vetenskapliga studier betraktades därför som den bästa metoden för samhällsutvecklingen. Det var dags för ett nytt samhälle!
Men tyvärr var det inte så enkelt. Under 1700-talet hade kyrkan mycket stor makt i samhället och att bestämma var en rätt, tillåten för specifika individer. Män som arbetade för kyrkan och andra som tillhörde de rikare folkgrupperna hade ett stort inflytande, de lägre klasserna lät dem bestämma. Det var de som var “tillräckligt förnuftiga” för att ha makt. Filosofer och vetenskapsmän som försökte att inspirera samhället för att tänka annorlunda, blev ofta fängslade eller rättade. Det var en kamp mellan de som ville behålla sin makt och filosoferna som ville ha en bättre värld där människor blev respekterade för vad de är, inte vilken klass de tillhör. En kamp som varade i flera år!
Idag har vi rätten att säga vad vi vill, att tycka vad vi vill och att själva bestämma hur vår egna framtid ska se ut. Idag respekteras människor som i sin tur lever i samhällen med demokratiska principer och lagar. Alla ska ha chansen att bestämma. Det spelar ingen roll om du är vit eller svart, rik eller fattig, kristen eller inte, för i slutänden är du en människa. Sådana principer som handlar om frihet och demokrati verkar idag självklara i vissa delar av världen.
De flesta av oss tänker aldrig på kampen som varade i flera århundraden för att uppnå dessa principer. Många människor har ingen uppfattning av tidsepoken ”upplysningen” och hur den så småningom skulle ändra världen. Är världen perfekt idag? Självklart inte! Det finns fortfarande diskriminering och alla har sällan lika stora chanser i samhället. Vissa länder strävar fortfarande efter frihet och andra har inte än uppnått de demokratiska principerna de ville ha. Rättare sagt kan man säga, att det aldrig kommer att finnas en perfekt värld och det är just därför människor tar nya steg hela tiden för att förbättra den. Det är just vad många gör just nu och det var det Swift gjorde en gång i tiden när han publicerade sin egen text Ett anspråkslöst förslag som han själv ville förändra världen med!
https://www.nytexaminer.com/2012/06/a-modest-proposal-for-indentured-servitude/
Väl på väg hem tar vi med oss mycket kunskap och glädje från denna resa. Mötet med Swift och de andra studenterna gav oss minnen för livet och upplevelser vi sent kommer glömma. För att avsluta vår resa har vi valt att citera Jonathan Swift, världens bästa satiriker.
"Satiren är en spegel där iakttagaren brukar upptäcka alla andras ansikten men inte sitt eget."
- Jonathan Swift 1667-1745
Alan, Malin, Paulina & Frida
Efter endast några få meningar var vi som uppslukade utav den emotionella kraften som lik en sommardags kärleksfulla fläktar ville fånga oss till sin varma famn.
SvaraRaderaNär vi läste er textanalys uppkom många tankar i vårt huvud. Det kändes till en början väldig obekvämt att läsa om hur man dödar och slaktar barn, tillvägagångssätt osv. Man fick då en blid av Swift som en ganska oseriös man. Men sedan när man börjar se helheten och vad det dolda budskapet faktiskt är tyckte vi texten verkade mer begriplig. Intervjun med Swift är en viktig och väldigt bra del i bloggen. Ni skriver att ni fått en tydligare bild av Swift som person efter intervjun och detta är även någon som vi som läsare också känner av. Ni beskriver i intervjun med Swift även de stora klasskillnaderna som präglade upplysningen. Detta är något som vi känner igen från antiken. Den störa skillnaden är väl att de fattiga under upplysningen inte ”måste” vara slavar utan kan vara relativt fria jämfört med antikens Grekland och Rom.
Överlag en jättebra t.ex. som både är rolig, spännande och intressant. Bra jobbat!
/ Linn, Albin, Philip
Upplysningen-Swift: Swifts text är mycket samhällskritisk och skriven så att det som berättas på sätt och vis verkar förnuftigt, trots det galna i det. Han argumenterar väl för sina idéer men det är underförstått att han ändå inte är allvarlig. Trots den bakomliggande humorn är det förståligt hur folket ändå blev rädda när de läste hans långa och utförliga utläggning om fördelarna med att föda upp fattiga barn som boskap. Boken var kanske även en slags indikation på att människor redan behandlades barbariskt, så det förslag som hans bok syftar på var ett överdrivet sätt att visa att läget lika gärna kunde löpa ut i något omänskligt. Han antar formen som en parodi av de rikare i samhället, som utnyttjar de fattiga till fullo.
SvaraRaderaTexten är skriven utan filter, den är ärlig och tar inte hänsyn till religiösa åsikter som berättelser från tidigare epoker gör. Gud är knappt med i bilden och boken handlar om ett samhälle där endast människorna styr ur ett rent ekonomiskt perspektiv.
Boken har vissa likheter med naturalismen eftersom man då skulle skriva så detaljerat och verklighetstroget som möjligt samt behandla samhällsproblem och klasskillnader, vilket är precis det som Swift gör. Skillnaden är att Swifts tankar är ironiska och inte har någon förankring i verkligheten. Om vi jämför med vår egen epok, romantiken, så måste vi säga att vi känner igen att gudstron inte längre har en lika framträdande roll som tidigare och att man inriktar sig på att skriva om människor. Till skillnad från vår författare Goethe som överdrev de känslor som karaktären Werther genomled så har Swift istället valt att låta dessa komma i skymundan.
/Freja, Amanda, Michaela
Ni har skrivit en mycket spännande text där ni på ett målande sätt beskriver Irlands verklighet under 1700-talet.
SvaraRaderaDet är inte speciellt konstigt att medeltiden och upplysningen skiljer sig betydligt åt med tanke på att det är väldigt lång tid mellan epokerna. Något karaktäristiskt för 1700-talet och upplysningen är dess värdegrund om sund förnuft och kritiskt tänkande. Det är ett resultat av renässansen där människor började bli kritiska mot kyrkan och vetenskapen fick en framträdande roll. Jonathan Swift är samhällskritisk genom att han granskar samhällets klasskillnader som präglar människors vardag och sätt att leva. En sådan här reflektion skulle inte medeltidens människor göra. De skulle rätta sig efter de levnadsregler som till exempel beskrivs i Hávamál.
Gudarnas centrala roll under nordens medeltid har tagits över av kyrkan. Och medan gudar nämns i Hávamál handlar inte Ett anspråkslöst förslag alls om gudar eller religion. Den fokuserar istället på människorna och samhället.
Det är stor skillnad mellan hur de båda verken är skrivna. Hávamál är skriven på strof för att vara den ska vara lättare att komma ihåg utantill i en tid innan boktryckarkonsten. Swift förlitar sig inte på att artikeln ska föras vidare muntligt och behöver då inte skriva på ett sätt som gynnar det.
I dagens samhälle använder sig ofta skribenter och krönikörer av samma metod som Swift, alltså satir, att väcka tankar och känslor hos folk. Han använder sig av logik och tar fram flera argument för sin sak. Han kanske var som upplysningstidens krönikör?
I övrigt var det en intressant redogörelse om Jonathan Swift och hans verk!
/ Ida, William och Viktoria
Ni har skrivit tre jättebra blogginlägg om Upplysningen och om Jonathan Swifts text Ett Anspråkslöst Förslag. Det finns många sätt att analysera om hur det kommer sig att Swift är så smart. Ni nämner detta ofta och visar väl exempel på detta, samt visar varför han är en ”upplysnings-människa”. Exempelvis så är hela texten genomsyrad av vetenskapliga termer och ett fackligt språk, detta har ni lyckats bra med att få till i bloggen också, då Swift svarar på frågorna i er intervju. Man får verkligen känslan av att han vet vad han talar om, samt att ni gör likaså eftersom det är ni som har skrivit texterna . Ni har som sagt lyckats bra med att få med upplysningens budskap, ord så som politik, jämlikhet, vetenskap, upplysning av människor, vilket gör att det blir enkelt som läsare att förstå vikten av dessa i upplysningssamhället!
SvaraRaderaI textutdraget av Ett Anspråkslöst Förslag finns det flera bevis på en vältalig och klok författare, bland annat använder han sig av ”för det först, för det andra, osv…”. Er text är liksom vår, skriven på prosa. En stor skillnad mellan våra texter är ju då just språket, er är skriven med fackligt språk medan vår är skönlitterär. Påvisandet av samhällsklasser är också tydligt:
”De som är mera om sig (vilket jag måste erkänna att tiderna kräver) kan flå kroppen. Väl garvat kan skinnet bli till förträffliga damhandskar och sommarstövletter för fina herrar.”
Under renässansen är individen i centrum, vilket sedan fortsätter under upplysningen i form av jämlikhet. Klasskillnaderna, som i exemplet ovan, är ju något som Swift är negativt inställd till och detta visas väl i ert textutdrag. Det finns en tydlig utveckling från att ha gått från medeltidens kyrklighet, till renässansens individualism och sedan till att människor ska ha lika värde. Man kan se bilden framför sig hur människor och samhällen utvecklas och blir lite mer annorlunda än vad de har varit innan.
/ Ina, Olle och Viktoria
Bra analys av texten. Kul att ni har hittat på vilka ni är vilket gör det hela mer trovärdigt. Ni upprepar en fråga i onödan (“Varför skrev du denna text och vad var baktanken?”) vilket troligtvis beror på att ni var fler än en som skrev i det stycket och kanske inte dubbelkollade? Ni behandlade frågan om stilmedel mycket bra! Saknar lite fler citat.
SvaraRaderaLiksom Daniel Defoe vill Jonathan Swift få människor att tänka till och använda sunt förnuft i sann upplysningsanda och ni belyser denna viljan tydligt. Jonathan Swift genomgick liksom Daniel Defoe präststudier (dock avslutade D.D sina) för att sedan bli politiskt engagerad.
Trots att båda våra författare verkade under Upplysningen och hade samma grundidéer om jämlikhet och sunt förnuft, valde de att förmedla dessa idéer på helt olika sätt. Defoe valde att skriva en fängslande roman som alla människor skulle sitta djupt försjunkna i, medan Swift valde att skriva en satirisk text med ett förskräckligt tema för att få uppmärksamhet och förmå folk att diskutera situationen i samhället. Defoe inspirerade sina läsare till att tänka själva och använda sitt förnuft, Swift provocerade sina läsare och inspirerade dem till diskussioner.
Ett typiskt stilmedel för Upplysningen är att beskriva allting noggrant och detaljerat, vilket Swift gör när han sakligt berättar om sitt förslag. Detta gjorde även Defoe för att få sin roman bli verklighetstrogen. Swifts sätt att förmedla sitt förslag med underbyggande fakta och argument gör att hans text blir trovärdig, till och med så trovärdig att man undrar om han faktiskt menar allvar. Detta ledde till de diskussioner han ville få in i samhället om klasskillnader och jämlikhet. Swifts sätt att förmedla sina budskap och uppmuntra diskussioner är kanske unikt för sin tid, men flera nutida författare och filosofer använder sig av samma metod. Ett problem i dagens samhälle är till exempel rasism. Många komiker skämtar om det och får folk att skratta gott åt det, men samtidigt ger de folk en funderare och väcker tankar. Satir och humor är därför viktiga metoder att använda sig av, även för att få fram allvarligare diskussioner.
Bra jobbat!
/Anna, Cornelia, Tony