Mötet (del 2)

Vi satt på våra rum och hade lossat korsetterna och kunde äntligen andas ut. Det var tre timmar kvar tills vi skulle träffa Jonathan Swift och de andra studenterna. Första gången vi läste “Ett anspråkslöst förslag”, blev vi väldigt chockade. Eftersom vi var dåligt insatta i Upplysningen visste vi inte om han var allvarlig eller om detta var ironi. Ju längre in vi kom i texten desto klarare blev det för oss att Swift var en man med mycket tankar och kunskap. Vi skrev ner vår textanalys av Swifts text och även några frågor som vi ska ställa till Swift. Frida läste igenom vår textanalys snabbt för mig.

Textanalys

Jonathan Swift, föddes den 30 november 1667 i Dublin, Irland och dog den 19 oktober 1745. Han var en mycket populär författare, både under efter upplysningstiden. Liksom de andra upplysningsförfattarna inspirerade han folk till att se världen från ett nytt perspektiv. Swift betraktas fortfarande som världslitteraturens satiriker.

Under upplysningen i Dublin och London pågick det en stor ekonomisk kris som bidrog till extrem fattigdom och stora klasskillnader. England var en stormakt under denna tid och de ville ha mycket inflytande och makt över Irland. Det Engelska parlamentet hade full rätt att lagstifta på Irland under början av 1700 talet, vilket var ett förtryck mot den irländska befolkningen och katolikerna som därmed uteslöts från parlamentet. Religiös diskriminering och den ekonomiska krisen var grundtankarna till många av Swifts verk.

‘’Ett anspråkslöst förslag’’ är tänkt att vara en lösning till det samhällsproblem som fanns i 1700-talets Dublin. Författaren Jonathan Swift framför detta förslag med stor säkerhet och som läsare förstår man att han är en mycket påläst man. Swift använder sig av mycket fakta för att stödja sina idéer om hur fattigdomen på Irland ska bekämpas. Texten handlar om alla fattiga familjer som varken har någon mat eller plats att sova på. Lösningen är att familjerna säljer sina barn till rika människor som sedan kan tillaga barnen och äta deras kött. På så sätt skulle familjerna tjäna pengar och samtidigt känna sig drivna att mata sina barn så de blir riktigt knubbiga och feta- perfekt som stek. Detta skulle enligt Swift lösa både fattigdomen och svälten i landet.

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:A_Modest_Proposal_1729_Cover.jpg

http://inverarity.livejournal.com/219171.html

Texten är allvarlig och fruktansvärd, med ett budskap som gör betättelsen lite mer fängslande än vad man förväntar sig. Texten publicerades under en tid där tankar om klasskillnader redan var igång. ‘’Att så länge man inte kan ta hand om sina barn, är det lika bra att sälja de för allas bästa’’. Därför kan texten vara en ironisk förklaring av hur mänskligheten kunde tänka på den där tiden. Det rika folket hade mycket låga tankar om de lägre klasserna och speciellt de riktigt fattiga. De bidrog, enligt dem, inte med något bra till samhället och gjorde heller ingen nytta.

Boken publicerades under upplysningstiden och Jonathan Swift, enligt vad vi vet om honom, var en populär författare som inspirerade folk att tänka på ett nytt sätt. Enligt denna tid strävade man efter frihet och individens rätt i samhället, någonting som Swift var engagerad i. I slutändan är det omöjligt att skilja en riktig text från en ironisk parodi men vi kan anta att texten var menad för att kritisera tänkandet under denna tid och hur fruktansvärd verkligheten kan vara.

Likt medeltidens tankar om de fattigas meningslöshet ville man få dem att göra nytta i någon form av slaveri. Swift framför sina ironiska förslag om klasskillnadens tankar och mening genom denna text för att väcka uppmärksamhet. De rika ville använda sig av de fattiga.

Väl framme på Jonathan Swifts herrgård blir vi mottagna av en ung kvinna i förkläde. Hon visar oss in i hallen där vi hänger av oss kapporna och hattarna. Under resans gång har vi lärt oss att inte ta av oss skorna när vi kommer in, vilket för oss känns underligt. Inne i salongen sitter det två andra studenter från Sverige. De heter Malin och Alan och har också med sig frågor. Vi pratar en stund innan Swift kommer in och välkomnar oss. Han har vitt lockigt hår, väldigt tidstypiskt. Han pratar med en grov irländsk dialekt som är mycket svår att förstå. Den unga damen serverar oss te. Vi tar fram våra frågor och Frida slänger en nervös blick på mig. Swift säger någonting till damen som sedan går, troligtvis för att förbereda middagen. Swift var en gammal man med stor passion för de han gjorde. Vi ställer första frågan till honom.  

http://en.wikipedia.org/wiki/Drapier's_Letters

– Berätta kort om ditt liv som författare? Swift sätter sig till rätta i stolen och börjar berätta.

– Jag har alltid velat påverka och hjälpa till så mycket som möjligt. Min far dog väldigt tidigt, men jag hade turen att få min utbildning betald av en rik man. Mitt första jobb jag fick var som sekreterare hos en diplomat. Här var jag i några år tills min plågande sjukdom drabbade mig och jag var tvungen att återvända till Irland. Ett tag senare blev jag prästvig, men valde efter ett tag att fokusera mer på politik. Jag har alltid burit med mig tankarna om ett samhälle för alla och jag ville få in nya perspektiv och släppa medeltidens syn på samhället. Jag förespråkar människors lika värde och vi vill inte att adeln och kyrkan ska ha allt för stor makt. Jag uttrycker åsikterna jag har i mina texter. Min första text jag gav ut var Sagan om tunnan där jag angrep korruptionen inom religionen och undervisningsväsendet. 
Vi fyra tittar på varandra och alla verkar ha uppfattat samma tanke, att detta är en mycket smart man. Alan ställer nästa fråga.

– Varför skrev du denna text och vad var baktanken?

Efter vi har ställt första frågan kommer middagen in. Det doftar härligt och vi alla känner hur hungriga vi är. Efter att ha fått en ganska tydlig bild av Swift från den första frågan ställer vi nästa fråga med spänning. Nu ska vi äntligen få förklarat för oss vad hans baktankar var med den underliga texten vi läst Ett anspråklöst förslag.

– Varför skrev du denna text och vad var baktanken? Det kommer ett stolt leende på Swifts läppar. Han sträcker lite extra på sig och börjar berätta.

– Jag ville kritisera de rikas perspektiv på de fattiga, få dem att inse att alla har rätt att bestämma och använda sitt sunda förnuft. Genom att skriva Ett anspråkslöst förslag, uttryckte jag mitt budskap och mina värderingar. Jag tycker inte att det är riktigt av de rika att vända de fattiga i ryggen så länge de inte kan dra nytta av det själv. När jag kom på den provocerande men smarta tanken om att sälja barn till köttindustrin visste jag att det skulle bli många som reagerade. På detta sätt skulle texten bli omtalad och budskapet skulle spridas.

Jag har alltid gillat ironi och det finns inget bättre sätt att få folk att engagera sig än om man ger dem plats för reaktioner. Tack vare min politiska bakgrund vet jag hur jag ska få folk att ta till sig och lyssna.

Det stycke i texten som fått mest uppmärksamhet av folket är stycket där jag går på ordentligt med starka åsikter. Jag fick själv ont i magen när jag skrev det: “Här i Dublin kan slakthus för detta ändamål inrättas på de lämpligaste platserna, och vi kan vara övertygande om att slaktare inte kommer att felas. Personligen rekommenderar jag dock att man köper barnen levande och anrättar dem rykande färska, som vi gör när vi helsteker grisar.” Det stycket kan få vem som helst att vrida sig i stolen.

Vi alla nickar efter han har förklarat sig och de uppgår ännu en gång för oss hur smart han är. Att sprida smarta baktankar genom att provocera kommer få folk att prata och diskutera och det är precis de han vill. Vi känner oss mer förstådda och inte lägre lika provocerade av texten.

– Vad skulle du säga utmärker dig som författare? Vi närmar oss avslutet på vår måltid och vi har bara en sista fråga till honom. Vi alla känner att vi fått en tydligare bild av honom och vad han menar. Han vet hur han ska göra för att nå ut till människor. Det funkade på oss. Till sist undrar vi vad hans åsikter är om sig själv som författare. Swift tänker efter lite och svarar sedan självsäkert.

– Jag skulle säga att jag använder mig av några få stilmedel men främst av min ironi. Jag har även använt mig av de rikas fördomar mot bland annat de fattiga. Jag valde också att objektifiera allt för att inte få det personligt utan mer generellt. Det framgår ganska tydligt enligt mig själv, särskilt när jag föreslår att mödrarna ska föda upp sina barn och sedan skicka iväg dem. Jag använde ordet “avelshonor” som exempel.

Jag valde att fortsätta på ett modernt sätt, att använda mig av vetenskapen. Jag visar mina teorier och förstärker dem med fakta och förslag. På detta sätt framgick det hur jag vill lösa samhällsproblemet. Alltså framstod mina åsikter som rimliga. De kloka männen i kyrkan förstod snabbt att jag var ironisk, medan den lilla mellanklassen och de rika inte förstod det lika fort. Detta tror jag handlar om brist utbildning och förnuft. Att de som var med i kyrkan och tillhörde den rika klassen hade haft chansen att lära sig om litteratur, vetenskap och retorik medan de fattigare grupperna inte hade möjlighet till mer än att arbeta för sina grundliga behov och kunde därför i bästa fall läsa enkla texter där ”grov ironi” inte är något man brukade se. Jag lyckades beröra och jag lyckades få den målgrupp jag ville vända mig till medvetna om hur hemskt samhället egentligen är. Genom min text hoppades jag att samhället skulle inse vart vi egentligen är på väg och på så sätt få upp ögonen för dessa ofattbara klyftor mellan samhällsklasserna, innan det går för långt.

Vi tackar Swift och vi alla tycker att vi fått ut mycket av vår intervju. Vi har fått bättre förståelse för hanns sätt att skriva och hans sätt att tänka. Han har även öppnat ögonen för oss och berättat om en syn på samhället som vi alla borde få höra om. Om många fler tänkte som Swift skulle de kanske vara ett steg mot en bättre värld. Alla fyra är nöjda med resan, vi tackar igen och ger oss av mot världshuset.

Malin, Alan, Paulina & Frida